I setlogiken anges vilka formulär som kan vara med i ett set, hur många de kan vara och vilken ordningsföljd de ska ha. Setlogiken avgör även när ett nytt set börjar (setbrytning). Ange setlogiken i dialogrutan Setdefinition.
Välj först den fördefinierade logiktyp som passar bäst.
Justera sedan Nivå för att indikera formulärhierarkin i ett set. Klicka eller dubbelklicka på rutorna under Nivå och ange ordningen mellan formulären uppifrån och ned med början från 1. Tänk på att en setbrytning måste ske på nivå 1 (inte t ex nivå 2 eller 3). Obs! Läs om alias om du har en uppsättning nästan identiska formulär som ska bearbetas samtidigt och på samma sätt.
Använd Från för att ange det minsta antal formulär som ska tillåtas för varje typ.
Använd Till för att ange det största antal formulär som ska tillåtas för varje typ. Om du vill ange att det inte finns någon begränsning för antalet formulär skriver du 999 under Till. (I det här fältet är 998 det maximala antalet medan 999 anger ett oändligt antal formulär.)
Välj Sekvens om den sekvens du har angett ska vara obligatorisk.
När du fyller i en setlogiktabell kan du ändra flera värden samtidigt. Nedanför Nivå, Från och Till finns kontroller som du använder för att öka (uppil) och minska (nedpil) kolumnvärdena.
När du klickar på pilarna ändras värden för varje formulärdefinition uppifrån och nedåt med början från den valda formulärdefinitionen. Om du klickar på den översta formulärdefinitionen och sedan på uppilen, ökas alla kolumnvärdena. Om du väljer en rad i mitten och sedan klickar på nedpilen, minskas alla kolumnvärden därifrån och nedåt.